tag:blogger.com,1999:blog-14991928054626452402012-02-17T05:10:00.148+01:00mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.comBlogger2771100tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-25588491407357569692011-06-02T22:38:00.003+02:002011-06-02T23:05:50.230+02:00

Jag implementerar inte den ultimata slutsatsen av år av genomtänkande utan jag kompromissar och skruvar ner förväntningarna.Det kommer nog aldrig kännas som det kändes, och det var nog bara jag oavsett som övervärderade. Det kan inte vara nyttigt i längden eller ens alls, med det fulländade känslomässiga ruset. Infernaliskt svårt att acceptera men den enda förnuftiga inställningen är att man bör

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-47658721163161905432010-10-15T20:39:00.002+02:002010-10-15T20:49:38.842+02:00

inhalesweet delight of deceptionsudden sour decompositiondreadful silent surrendersoftest dream destroyedexhalethe discontinued desire of to be continued

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-59333390511746812382010-07-19T21:01:00.002+02:002010-07-19T21:06:46.360+02:00

quand ils parlent d'amourje pense que de çails n'en sachent rienet moinon plus ne saurairien de plus

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-92125843425420973802010-07-07T20:21:00.004+02:002010-07-07T20:33:28.133+02:00

Jag läste i en bok häromdagen, som jag ser det, en hypotes om att det finns två typer tidshastigheter. Det finns den som får pannluggen till far att krypa upp mitt på hjässan, som lägger år till år till nya årtusender. Och så finns det den som sniglar sig fram, när man står i taxikön en fredagsafton, eller i bilkön genom huvudstaden, eller i kassakön på ica.Det är den andra typen tid, den där

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-84731938053264374812009-10-12T08:03:00.003+02:002009-10-12T08:17:42.031+02:00

Åh, nu får jag både andas och sova. Inga farliga celler påvista i den lilla bit kött doktorn lånade av mig. I tillägg får jag strax ta bort stygnen.För övrigt har jag haft en partyhelg som om det vore hösten nittonhundranittionio. Konsert i en av de råaste konsterlokaler jag upplevt (bandet var so-so, sångaren gjorde mig närmast generad fast basisten hade en hypnotisk utstrålning, som gamla

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-28881714430334055242009-10-04T20:17:00.005+02:002009-10-04T20:52:06.488+02:00

En vecka har nu passerat. Jag är nervös. Har jag nämnt att jag hatar att vänta. Får antydan till magsår och vaknar innan soluppgången. Även om det senare kan vara både en fördel och nackdel, jag drömmer så konstigt för närvarande... som en korsning av professor baltazar och dansk undergrunds psykologisk thriller.Så... det är bara att hoppas att det är falskt alarm. Vore osannolikt om det är något

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-50518220190787077902009-09-29T17:24:00.003+02:002009-09-29T17:50:31.509+02:00

För några veckor sedan, en tredje "klämokänn-undersökning" samt mammografi. Inga slutsatser.Igår, lokalbedövning, desinfektionsvätska, skalpell och kirurgpincett. Ett vävnadsprov på några kubikmillimeter stoppas ner i ett rör. Sedan 4 stygn, han som syr har grått hår och darriga händer. Sjuksköterskan som säger "han (läkaren) syr ihop det så fint. Jag tänker, om jag visste att det var så här det

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-88383160870197665302009-09-27T12:15:00.003+02:002009-09-27T12:39:35.681+02:00

Att leva som man lär är aldrig enkelt. Kanske jag en förkärlek för att sätta ribban för högt. Det är hur som helst ingen annan jag kan skylla på. Jag kan inte förneka att det är en del svårigheter att tampas med. Som det att jag inte skakar av mig besvikelse. Eller att jag puschar mig själv lika hårt som cykelidioterna i Tour de France.På många sätt är det inte ett problem. Det kan vara både

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-79108117923706583442009-09-24T08:13:00.001+02:002009-09-24T08:25:54.198+02:00

To night I met someone special on a train. We were both on our own. She was beaming with a smile. She sat down by my side, the trip before us was a long one, I was glad to have company. In that accidental way that isn't an accident, she kept approaching me, bumping in to me in slow motion. Made me confused, as if I wasn't already. To make matters more critical, she looked truly stunning, simply

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-6370990956861442182009-09-21T21:39:00.004+02:002009-09-21T21:58:58.110+02:00

I'm so settled now. She feels me, I feel her. We even got a cat and plans on bying kitchen assories together.My heart's still anxious, fearful, but I kind of dare not explain. And it's not all the time. Actually not very often.Only when I my dreams place me in a parallell world, the one where my hopes didn't crumble every other year. Felt appart like a snowball hitting brick wall. When I wake up

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-67743193748023455192009-06-09T19:54:00.003+02:002009-06-09T20:01:50.069+02:00

1. Spontanfångat sagit stora och små chanser baserat på god magkänsla.2. Komma ut3. Studera över hela Europa.4. Bosätta mig i en mindre stad efter att ha bott i både flera giganter och i obygden.5. Skaffat husdjur. Dvs en kattlivslångt åtagande att ta hand om ett litet levandes väsen.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-19031465307177562332009-06-06T22:11:00.003+02:002009-06-06T22:22:50.896+02:00

Det är inte alltid enkelt att få ro i kroppen när man vill allt och lite till. Jag känner det lite som ett krav att få ordning på rastlösheten och börja bli tillfreds med tillvaron. Den är ju mer ordnad nu, än någonsin. Jobb, bil, bo, vänner och sambo. Ändå är jag bara så förtvivlat ambivalent och osäker på vad som är rätt väg att gå med allt. Får lite panik över att ron är så flyktig och att jag

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-84316566687084111232008-12-24T12:58:00.003+01:002008-12-24T13:21:44.839+01:00

Lämnar mitt hem för en resa tillbaks till dit jag kom ifrån. En kort en, så där som många ofta gör när det är helghelg. Det är trevligt att se de nära och kära men. Det är alltid ett men för mig, jag vet att jag borde sluta. Men. Jag lämnade ju kvar någon jag saknar hemma, och jag vet att jag klarar mig fint en vecka. Men det är tråkigt, dels för att jag aldrig varit speciellt förtjust i den

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-56357423462543578292008-12-10T21:35:00.003+01:002008-12-10T21:44:49.622+01:00

Den där finanskrisen är en bitch. Men å andra sidan kommer jag få mer tid till vintersport de kommande månaderna. Det är inte så himla dramatiskt ännu då men det känns som om jag byggt min husvagn på en sandstrand där vind och vågor bär iväg med sanden under hjulen. Man kan säga att känslan är lite labilare än de kalla fakta.Men som sagt, tid är inte fy skam att få lite extra av så länge det inte

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-11672938278050375722008-12-07T22:34:00.003+01:002008-12-07T22:40:46.575+01:00

Det är inte exakt så här det var (sången är väl en smula alltför specifik angående händelseförloppet) men den där absurda julkänslan som brukar göra bakåtvolter i magen känner jag igen. "christmas duell"Och jo, jag har slutat köpa julklappar helt nu. Jul klingar alltför falskt i mina öron. Det betyder inte att jag inte gillar att överraska med en enkel gåva, utan att det känns så mycket mer

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-19019580801525010922008-12-07T01:47:00.002+01:002008-12-07T02:01:52.927+01:00

Jag har inte så himla mycket att prata om idag heller. Därav bloggöknen. Det är ur den bloggsynpunkten ganska så tråkigt att jag har det allt för bra. Jag är mest bara inspirerad att skriva när jag inte har det gott, för det är bara då jag verkligen reflekterar över livet och alla paranteser man däri kan införliva.Någon sa en gång till mig "men alltså du var ju alrig lycklig det ser man i ögonen

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-61297506935822485392008-09-25T12:21:00.005+02:002008-09-25T12:36:48.464+02:00

I am rigid in many ways.About the weight of words. I so desperately want to stand by my words that I hesitate to speak. Words of weight.About consistency. Sense loses grounds when consistency is lost.I am also rigid about devotion. And obligation. I sometimes confuse them with each other. Possibly because I lay honour and respect in the word devotion which in combination with consistency is

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-57354546159773501542008-09-21T21:51:00.004+02:002008-09-22T08:46:56.426+02:00

Bollen är rund.Bollen är röd.Bollen kommer farande mot mig.Saker som flyger genom luften skrämmer mig en smula. Eller sätter mig snarare tillfälligt ur balans. Reflexmässigt får jag upp en hand, på rätt plats men synkroniseringen med att sluta fingrarna runt den kommer efter att jag registrerat träff i handflatan.Osynk.Lite innan skulle ha varit lite senare eller tvärsom. Det är tröttsamt att

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-72328501880870920342008-08-24T00:45:00.004+02:002008-08-24T01:18:49.366+02:00

Jag vet fortfarande inte vad det är, känner inte igen känslan. Fast det kan givetvis vara något positivt; för det är väl så man benämner det då man förknippar ömhet, värme, nyfikenhet och spänning med en person. Som Blomma kommenterat, det har sannerligen varit tyst om mig och det länge, men jag lever svävande och utforskande, utan att för den sakens skull ha haft väldig mycket att orera kring (

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-39971453563039504712008-07-15T00:19:00.003+02:002008-07-15T00:37:25.626+02:00

Trött som om jag fullfört ett triathlon. Eller det är armar och ben som känns tunga, huvudet svävar förvånansvärt lätt som om det satt fast inne i en heliumballong. Orden som fladdrar ut ur munnen har en ovant ljus ton, alltså om vi pratar innehåll. Tonfallet är samma bergochdalbana i det halvdova registret. Jag pratar med lindansaren i telefonen, hon är nämligen i en annan del av världen än mig

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-59365469402053060392008-07-13T19:30:00.001+02:002008-07-13T19:33:01.463+02:00

pale beauty spoke to mewith syllables not forming wordsbut painting emotionsin brave colourswith provocative strokes(what i'm looking for I don't know...men det är lov att hoppas)

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-37169213003920129952008-06-29T22:24:00.003+02:002008-06-29T22:30:25.433+02:00

Jag är så otroligt förvirrad. Är jag redo för det här? Vill jag det här? Hon är varm och mjuk som dubbla duntäcken men jag vet liksom inte var jag passar, om det passar. Saknar henne ibland när hon är borta. Blir rastlös ibland när hon kommer för nära.Känner för ett ordentligt miljöombyte när jag får ledigt. Helst i främmande land. Helst på egen hand. För att söka perspektiv och goda föraningar

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-10406953306131590472008-06-12T17:03:00.003+02:002008-06-12T17:09:33.063+02:00

Men jag har sett hon gör, sjuksystern, tio gånger faktiskt. Så idag blev jag less på att vänta på min frilansande vän och stack nålen i mig själv. Gör så mycket hellre det, än infinner mig på vårdcentralen två gånger i veckan närmsta 5 veckorna... Under förutsättning att det gick bra då. Men än så länge känns det bara fint och om femton minuter får jag finbesök av flicka och vovve.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-47192457750526020922008-06-04T01:32:00.004+02:002008-06-04T01:46:19.182+02:00

Och mitt i den potentiella känslovirveln blåser inga hårda vindar. Trevar mig fram på känsla, hennes varma andedräkt mot halsen en lugn varm bris. Ränniler av leenden möts bubblande positiva.Tror att det där andra ordnar sig kanske, kanske inte men förhoppningsvis, den som lever får se.Och i tillägg, får allt se så mycket mer än ett kargt svart på vit. Technicolor.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-20615637130483513522008-05-25T00:55:00.002+02:002008-05-25T01:00:59.385+02:00

Nu är jag lite sådär vad heter det. Förvirrad. Inte på att men på timing. Är det logiskt att sprudlande hoppas på händ utan att för den sakens skull vilja forcera.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-55838582291272713812008-05-19T22:46:00.003+02:002008-05-19T23:00:20.090+02:00

Står med fötterna i blocken, näsan i luften, musklerna spända och väntar bara på att höra han mannen med startpistolen. Sådan kändes det ikväll. Så känns det fortfarande. Hon lindansaren tittade inom för kollektivt matlagande. Igen. Och jag forcerade inget men det känns ändå härligt positivt. Det känns som om något gott hänger i luften. Jag är nu hundra procent övertygad om att hon leker med

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-69474786445303073802008-05-14T00:15:00.006+02:002008-05-14T00:27:44.618+02:00

Äsch, livet är för kort för hundvalpsögon och sammanbitna läppar. Under långa nätter av självmedvetet (självupptaget?) andas in och andas ut borde det hunnits med fullt tillräckligt med djupa rensande andetag för att se världen ny, igen. Jag vill vidare, vill högre och vill bli utmanad. Nu nu nu. Man kan alltid se till att hända själv... Det är vår och jag tänker ta utgångspunkt i att jag är redo

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-34021093823911505252008-05-10T18:20:00.003+02:002008-05-10T18:33:05.366+02:00

Idag känner jag mig mest bara sprudlande. Spontanler utan konkreta anledningar. Poppar svensk hip hop och känner hur musiken sätter blodet i gungning, får hjärtat att slå lite snabbare på ett bra sätt. Fötterna hade nog sprätt iväg om det inte var så varmt. Inte för att värmen är något ont, den är perfekt idag. Vindarna är tillräckligt friska för att orka acceptera en invit från en ny bekantskap

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-71194902560390074772008-05-07T23:19:00.004+02:002008-05-07T23:48:50.712+02:00

Undrar hur lång tid det kommer ta. Till jag inte tar det personligt. Till jag inte bryr mig längre. Till små irrelevanta upplysningar passar onoterade istället för att sätta sig som dartpilar mellan revbenen. Det är märkligt hur ett obekvämt sinnestillstånd rakt av översätter sig självt i förhöjd vilopuls om dagen, nedsatt koncentrationsförmåga och krypningar i huden om natten. Man kanske borde

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-38520276834437974722008-05-06T18:58:00.003+02:002008-05-06T19:34:10.238+02:00

... Sa hon i telefonen igår... Vilken hon?Och jag letar efter förra inlägget jag skrev när hon var sådär på, men jag hittar det inte.{Istället hittar jag ett inlägg som handlar om första mötet med spjuver, det var i juli i fjol. "[...] Har varit en helg där jag badat i sprit, regn och och kall sjö. Det var tro det eller ej, oerhört skoj så länge det varade men hade varit mycket roligare om bruden

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-44514193508557688792008-05-05T19:42:00.003+02:002008-05-05T20:30:17.784+02:00

för 15 år sedan...- slog jag tillbaks trots att de var dubbelt så stora och starka.- gömde jag mig i korridorerna, i mitt huvud och uppe bland molnen.- höll jag alla på minst en armlängdsavstånd och längtade bort, bort, BORT.för 10 år sedan...- gick jag ur gymnasiet och flyttade 100 mil hemifrån. Egentligen skulle jag flytta till England men det sket sig.- började jag hitta tro på att vissa

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-20271277410735379282008-05-05T00:10:00.003+02:002008-05-05T00:34:29.694+02:00

Men ju mer det blöder inuti desto hårdare måste rustningen bli. Jag förtjänar fan inte att bli behandlad med sån arrogans, utstuderad eller inte. Men jag borde antagligen tacka för att få allt svart på vitt. Kanske se det som en fallstudie i människan natur. Och jag vet att jag överlever för jag har varit med om värre.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-18514810781901214092008-04-28T22:08:00.002+02:002008-04-28T22:29:37.312+02:00

En jobbig dag idag. Är sliten, irriterad och trött. Saker går inte min väg. Jag blir frustrerad, hård och vass på ett sätt som jag inte känner igen mig själv i. Så för att inte kasta iväg onödiga evil genius kommentarer så håller jag mig för mig själv. Vilket ironiskt nog inte heller det leder till något positivt bara ett slags status quo.Det är bättre med en brutalärlig passiv-agressiv

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-19713396564866448572008-04-23T22:50:00.004+02:002008-04-23T23:11:32.398+02:00

Och idag pratades vi, jag och Spjuvern, över telefon. Det fick mig att tvivla på om jag är redo på att vara myspys vän. Eller jag inser att det inte är möjligt utan att jag knöcklar ihop en hel del av allt jag känner för henne. För känner gör jag dessvärre fortfarande. Eller jag har inga problem med att känna, det problematiska är vad jag känner och intensiteten i det, speciellt när jag förlorar

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-15632911591704013762008-04-21T22:52:00.003+02:002008-04-21T23:35:24.575+02:00

Och om det mot förmodan är någon som går omkring och äter upp naglarna av spänning inför ett litet sammandrag av vad som hände på middagen, kan jag dessvärre inte säga någonting smaskigt. Eller alltså maten var ju god. Och jag smakade på situationen, den var gemytlig och oavanligt avspänd med tanke på att det handlar om en ny bekantskap. Har inte så mycket andra happenings att dividera om heller,

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-14524820973050750482008-04-20T18:02:00.002+02:002008-04-20T18:03:00.183+02:00

Eller så kan man låta saker hända, exempelvis genom att säga ja tack till middag.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-70887631357243430312008-04-20T16:04:00.004+02:002008-04-20T16:13:03.314+02:00

Nej, jag är inte bitter. Men de olika reaktioner som härjar i mig får mig att känna mig trängd. Jag försöker kanske att verka lite hårdare och mer oberörd än jag är, för att jag blir generad över min sårbarhet och svaghet. Jag försöker dock inte trycka undan insikten från mig själv, bara göra något konstruktivt med mina dagar. Fokusera på sånt jag kan förvänta mig något positivt ur. Försöka att

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-41711421339492112132008-04-19T21:11:00.005+02:002008-04-19T22:00:23.282+02:00

Känner mig som ett vrak idag. Delvis självförvållat. Fyra små flaskor öl och för lite sömn är tillräckligt för att få mig ur slag. Rent allmänt ska det inte så mycket till för att jag ska bli utmattad. Det är ovant att såpass sparsam ansträngning ger så stora konsekvenser. En gång i tiden kände jag mig, om inte oövervinnerlig så åtminstone ovanligt motståndskraftig. Men numera är jag alltså en

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-38268352365777774772008-04-16T21:20:00.006+02:002008-04-16T21:35:10.589+02:00

Hm, mitt engagemang i (den lilla men expanderande) lokala queerscenen har hastig och lustigt skapat en "situation". Eller kanske eventuellt. För att slussa folk in i gemenskapen så har vi i alla fall kontaktpersoner, mig inkluderad. Nu föreslår den trevliga pricken som jag mötte upp med över en kopp kaffe för en knapp vecka sedan att på tu man hand "se film eller något" till helgen. Min första

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-9413238578628930052008-04-16T20:41:00.004+02:002008-04-16T20:58:01.787+02:00

Jag känner mig likadant som för en vecka sedan, nästan. Kanske mer tankspridd. Men min uppenbara förvirring i rum och tid sprider åtminstone ett par leenden. Flera av dem landar också på mina läppar. Men det är lite som om jag frikopplas, ord jag hör, saker jag ser eller hör, sätter associationer i rullning utan att jag är medveten om det och tiden flyter iväg. Och därefter ett suck då jag rycks

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-88747140170175045352008-04-13T00:46:00.007+02:002008-04-13T01:03:51.403+02:00

Hur det är ställt egentligen. Nu har jag vaknat mellan fyra och fem på morgonen tre dagar i rad. Vet inte helt varför. Men antagligen av oro i kroppen. Av överkänslighet mot ljud och ljus. Av otrevliga drömmar. Jag orkar inte det här en gång till. Det borde inte vara nödvändigt. Mitt nyblivna ex kvalificerar sig ju inte in förrän på plats tre på "most painful breakups" listan. Och då mer för att

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-56769074123920767752008-04-10T07:43:00.003+02:002008-04-10T07:53:33.379+02:00

Jag får nog ta och äta upp det där med att jag känner mig bra. Kanske att jag mår bättre, men mest känns det bara annorlunda. Inatt hade jag min första mardröm på länge, jag blev förvånad när den väckte mig, trodde inte att det var så illa. Ångesten och det där som gränsar till desperation har nog slutat att visa sig, mest för att jag inte vill känna mig sån. Försöker att vägra. Men i dess ställe

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-39670096120636229512008-04-07T22:21:00.002+02:002008-04-07T22:35:57.730+02:00

Vad är egentligen bäst. Ska man förbereda sig för det oundvikliga eller undvika att förbereda sig på att mindre tilltalande händelseutvecklingar mest troligt väntar. Det är inget dåligt bara potentiellt smärtsamt med den där skruvade ambivalensen hos en som både önskar lycka till och i ett hör inom sig fortfarande sörjer. Jag förväntar mig att hon kommer röra sig vidare med ljusets hastighet. Det

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-54408194703713628102008-04-06T14:47:00.003+02:002008-04-06T14:58:52.079+02:00

Snön fullkomligen öser ner utanför fönstren, virvlar diagonalt och får mig att glömma våren ett litet slag. Sitter hemma i min kära soffa med tv av och stereon på. Känner mig tillfreds om än lite sliten efter två energiurladdningar på lika många dagar. Det nyperkulerade kaffet gör sitt.Jag är fortfarande en aning frånvarande, men det stället mina tankar vistas på är inte kaotiskt längre. Det är

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-69874740198255191722008-04-05T20:49:00.002+02:002008-04-05T20:57:04.403+02:00

Idag känner jag mig märkligt lugn. Lugnet inföll sig igårkväll runt tolv snåret. Man kan säga att jag kom till insikt, eller kanske att insikten landade. Och skit samma om det inte var första gången denna insikt landade i mig. Ibland behöver dessa förnyas. Pratade med en vän som egentligen verkade vilja få mig att snacka skit. Jag lät mig inte förledas och tänkte inte så mycket mer på det då

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-90529879293826119102008-04-03T17:59:00.002+02:002008-04-03T18:12:14.860+02:00

Jag känner mig labil. Förvirrad. Sorgsen. Det är inte en gynnande faktor att spendera en hel vecka själv på ett hotellrum i en stad där man inte känner en själ.Det är inte ett stabilt emotionellt läge när man helst inte ens vill tänka på vad som tynger en för att det mest bara gör en deprimerad.Undrar om det är så att ju duktigare man är på tankearbete och logik, desto destruktivare är man

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-74841663158908164382008-03-31T23:08:00.002+02:002008-03-31T23:37:42.466+02:00

Stora pojkar gråter inte. Stora flickor gråter inte. Jag gråter inte, inte bland folk. Inte vanligtvis.Eller det finns ett systematiskt undantag, jag kan gråta i människors närvaro om det inte är för min egen skull jag gråter. Det kan vara nyheterna, en film, en dokumentär, oftast något hjärteskärande men ibland också något magiskt vackert. Min sentimentala sida är i många typer av scenarion

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-11103718435333006302008-03-30T09:37:00.005+02:002008-03-30T09:46:10.045+02:00

Ibland vill man bara knöckla ihop hjärtat till en liten boll och sparka iväg det. Lite som att om det brinner i papperskorgen så vill man hälla vatten i den och ställa ut den på gården tills den slocknat.Och samtidigt så misstänker jag att jag logiskt sett överreagerar. Om det hade funkat bättre hade det inte blivit så här.Och ur en tredje synvinkel, hade jag brytt mig mindre hade det gjort

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-51180508002300989212008-03-30T00:27:00.003+01:002008-03-30T00:32:58.643+01:00

Jag tror att jag borde skriva och analysera också när jag känner mig lycklig.Det är det effektivaste verktyget jag har för att lista ut var jag är i förhållande till mitt kontext, vad jag vill, hur jag ska styra min tillvaro och vilka kompromisser som ska till.Har jag inget att säga så borde det vara en varningslampa på tomgång och att bränslet håller på att ta slut.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-14181980428368341152008-03-29T20:23:00.001+01:002008-03-29T20:24:28.095+01:00

Jag väntade och det kom. Det gör ont som ett helvete.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-19075276505606842102008-03-29T16:07:00.003+01:002008-03-29T16:09:14.358+01:00

Jag kan inte bestämma mig för om jag är mest nervös, spänd eller ambivalent förväntansfull. I mitt huvud förväntar jag mig att jag är singel imorgon. Hoppas huvudet har fel.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-8193399319742147292008-03-28T22:21:00.003+01:002008-03-28T23:02:59.296+01:00

Hon berättar. Jag lyssnar. Jag håller inte med. Jag berättar. Hon lyssnar. Hon håller inte med. Inte helt, men jag hoppas vi fattar varandra. Respekterar.Ingen av oss var speciellt stabil i förkant, av högst verkliga men numera, åtminstone för egen del ändå utdaterade orsaker. Denna osäkerhet och velande sliter ner en, repar huden som en rasp. Ingen av oss har varit inblandade i något uttalat

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-39878153886663028202008-03-26T23:36:00.007+01:002008-03-27T00:09:52.482+01:00

Jag behöver rensa huvudet. Egentligen. Det snurrar runt alldeles för fort och alldeles för många saker däri nu.Ska jag ge upp. Ska jag kämpa. Ska jag anstränga mig för att inte kämpa, att inte vilja. Varför måste det vara en kamp alltid, allting. Varför måste sprudlandet stilla sig och tryggheten blåsa bort snabbare än man hinner stava till flickvän. Det händer mig hela tiden, hände när jag

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-65434339343110584972008-03-22T16:24:00.004+01:002008-03-22T16:30:38.558+01:00

... Eller det är inte bara julen som är en skräphögtid.En halvtimme i solen.En vilopuls på 102 bpm.En gissning på minus ett kilo på en vecka.En ljuv doft av nybryggt kaffe.... Men kanske att det ordnar sig. Det gör ju alltid det. Lustigt nog.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-18241818802102336442008-03-21T13:28:00.003+01:002008-03-21T13:50:05.573+01:00

Jag kämpar men vet inte om det hjälper. Så otroligt mycket jag inte vet och inte kan. Det som talar för är mest bara vilja och kärlek. Kanske att det bara är längtan efter kärlek. Och djupare emotionell intimitet.Det går fint att springa två mil på ren vilja, utan övning. Detta är mer komplicerat, mer krävande men frågan är hur hoppfull jag bör vara. Är nog mer hoppfull än vad jag borde om jag

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-32565545710061996742008-03-19T10:56:00.003+01:002008-03-19T11:00:35.683+01:00

Idag känner jag mig revitaliserad. Kanske att det löser sig. Dialogen är åtminstone igång, vi hade ett konstruktivt prat igår. Sådär på djupet, sådär som jag längtar efter att prata. Känns som om vi båda vill och försöker göra något åt det som gnager. Det mesta av oron har förbytits till spänd förväntan.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-43673619836490093162008-03-17T17:00:00.003+01:002008-03-18T20:43:04.891+01:00

Det håller på att gå i dass. Jag känner det på mig. Det kanske bara är en tillfällig svacka men både jag och hon känner att något håller på att gå sönder. Vi pratar om det men jag vet inte om det har något positiv verkan. Att inte prata hade hur som helst varit värre. Men jag har hjärtat i halsgropen och själen i uppror. Jag vet inte alls vad jag ska ta mig till, vi pratar lite grann om varandra.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-60070619550075927722008-02-26T22:26:00.003+01:002008-02-26T22:55:12.801+01:00

Det blåa är så mycket närmre mig nu än förr. Tittar fram för mindre, tar upp mer plats när det är framme. Tror att alla månskenspromenader färgat av sig på själen med sin djupt blåa färg. Natten med sin lågmälda tystnad som i samma andetag också smittar av ett storslaget lugn. Lugn är något svårgreppbart för mig. Abstrakt. Kanske för att jag ofta är fylld till bredden av rastlöshet. Det

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-29891130734474509022008-02-20T22:33:00.003+01:002008-02-21T07:43:21.498+01:00

Fick en ros av min kära idag. Tror det är första gången någon jag håller av på det där speciella viset gett mig en blomma. (Reserverar mig mot att jag kan tänkas ha glömt, minnet är inte vad det varit. Hur som helst.) Att säga att jag smälter är en underdrift... Lite senare fick jag en spruta i rumpan. Hela den historien är alltför privat, för att inte tala om ointressant, för att dyftas i

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-50700121224775268492008-02-19T13:00:00.004+01:002008-02-19T16:35:04.736+01:00

Måste skärpa mig. Undrar om jag kan sluta vara labil. Sluta tänka så otroligt mycket, sluta nysta på allt, sluta förvänta mig att jag aldrig kommer ur ekorrhjulet av upptäckande och farväl. Men är det möjligt att slå bort känslan av att det bara är en tidsfråga innan man får hjärtat krossat. Jag hoppas ju det. Även fast jag inte har så mycket handfast att gå på. Fast har ju trots allt en annan,

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-26974470010235283582008-01-24T20:44:00.000+01:002008-01-24T20:56:30.976+01:00

Idag är jag fruktansvärt irriterad. Känner för att slå ner nån eller kanske elda upp något. Vilket gör mig ytterligare obekväm i skinnet för det känns inte som jag. Samt för att det är en massa icke-anledningar som retar gallfebern på mig. Men givetvis så kommer jag hålla mig på mattan, sett utifrån. Fast kanske inte kan undvika att elda upp skinnet inifrån eller hamra på tangenterna och banna

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-18170059942407611802008-01-16T22:55:00.001+01:002008-01-16T23:08:08.529+01:00

Patologisk eller "bara" instinktivt mänskligt ego handlande? Nu då jag tänker efter på vad jag fyllde min handelskorg med, marulk och makrillsfiléer så funderar jag på om jag inte är riktigt navlad. Båda finns om jag inte minns fel på WWFs lista över utrotninghotade firrar. Logiken är ganska enkel. Om man inte köper fisken så minskar försäljningen och därmed och fångsten av fisken. Vilket vidare

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-21928432838333853442008-01-14T20:49:00.000+01:002008-01-14T20:55:38.192+01:00

Och jag har som ni redan förstått en i mina ögon väldigt god grund till att jag inte skriver så mycket här länge. Känns inte som om jag behöver, inte som jag ids, inte som att jag skriver något vettigt bara febriga inlägg med tveksam verklighetsförankring (vem behöver ha mer än absolut maximalt en tå i marken). Jag är nästan aldrig hemma själv och har tråkigt. Har i praxis nästan flyttat in hos

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-28992372168806638432007-12-27T22:01:00.001+01:002007-12-28T12:06:51.567+01:00

Är nyss hemkommen från vinprovning med farsan. Vi har haft en sån informativ och gemytlig kväll så jag vet inte vad. Att vara i uppväxttrakter över jul med familjen är riktigt trevligt. Och just med farsan kommer jag så otroligt gott överrens. Annat var det för tio år sedan, men det var då och nu är nu. Jag har det riktigt fint. Myser och ler, men faktum kvarstår att jag längtar ändå hem

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-13406255472715328802007-12-26T19:49:00.001+01:002007-12-26T20:14:55.987+01:00

När jag läser föregående inlägg så känns det nästan lite missvisande. Eller åtminstone otillräckligt. Som när färgerna är blaskiga på tv-n. Det är liksom inte bara lull-lull och mys även om de bitarna för all del finns där. För det är något mer, djärva topnoter och gnistor. Det är om man vill utrycka sig mera rakt, inte nog att prata om "värme" för det är djävulskt glödande hett. Hon är! På

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-16250654183836564452007-12-18T19:08:00.000+01:002007-12-18T19:32:21.086+01:00

Det är tidigt tidigt tidigt ännu, som när morgonrodnaden börjar klättra upp utöver himmelen. Bara det att uppleva hur hoppet lever gör mig så otroligt glad. Känner mig fri och som om allt är möjligt. Inte för att man nånsin kan veta men det spelar faktiskt ingen roll. Och jag tror att jag kan falla för henne. Spjuver. Jag är redan betagen. Magkänslan leker

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-81210575425621182992007-12-15T15:24:00.000+01:002007-12-15T15:29:22.410+01:00

Tre dejter på lika många dagar. Konstant ett belåtet svårutsuddbart flin på läpparna. Igår lät jag henne ta med mig hem.Jag är överväldigad och intrigerad.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-86316084213137623232007-12-11T23:45:00.000+01:002007-12-11T23:56:32.202+01:00

När man är glad och spontan kan allt hända. Det kan bli väldigt fel eller väldigt rätt och jag glömmer helt bort att fundera på oddsen. Av någon outgrundlig anledning är det sällan som utfallet landar mittimellan.Nu funderar jag förstås, även om det mer är konceptuellt. Tänkte inte på det.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-78528921214643223542007-12-09T21:52:00.000+01:002007-12-09T22:14:32.424+01:00

Hon hann före med att messa mig... Och jag inser att det här med att kalla henne vännernas vän kan komma att bli för omständigt. Speciellt mycket mer har jag inte att säga ännu, men det är inte omöjligt att det kommer att förändra sig.Och kanske dejten strax utanför hufvudstaden har jag också pratat mer med. Det skulle kunna tänkas bli fin vänskap av det. Vid närmre eftertanke. En inställd dejt

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-51576714179363689692007-12-08T22:41:00.000+01:002007-12-08T23:31:38.112+01:00

"Kanske"-dejten har högst överraskande givit till känna att hon redan dejtar, något jag fått noll komma noll indikationer på hittills. Snarare fått en hel drös ytterst osubtila indikationer på att något sådant inte föregick.Men jo, det är möjligt att jag med mitt personliga kaos "förtjänade" det, men jag kan ändå inte låta bli att undra, hur mycket kan förändras på en vecka... Inte för att jag

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-68203061650278150812007-12-07T12:40:00.000+01:002007-12-07T13:05:18.801+01:00

Ett par vänner som pratar med en vän som jag osubtilt men oskyldigt frågat mig för om. En torsdag då tjejen från grannbyn, aka vännernas vän och samtidigt också henne jag spanade på i somras ger mig sitt mobilnummer och ber mig lotsa henne rätt. Här. En kväll då jag inte kan vara på två ställen samtidigt och jag gör som planerat och missar chansen att undersöka varav detta. En del stress över att

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-19444750916055514832007-12-05T01:46:00.000+01:002007-12-05T02:06:08.286+01:00

Det är många saker som jag "vet" men som jag struntar högaktningsfullt i. Att veta är, hur bombsäker man än tror sig vara, en personlig åsikt grundad på låt säga logik eller erfarenheter. Att tro att det man vet skulle vara objektivt är fåfängt. Det viktigaste för mig är alltid känslan som bor i magen. En glimt av övertygelse grundad på något som inte riktigt går att förklara för det är en mix av

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-78625714699308430502007-12-04T00:20:00.000+01:002007-12-04T00:26:54.175+01:00

En ny dag med strålande humör. Jag är förvånad, inte minst med tanke på att måndagar brukar vara lite tärande. Inte heller har jag någon specifik anledning. Möjligtvis förväntan. Men varför klaga, jag är ju faktiskt nöjd och blid.Fast jag funderar på varför det måste vara så att det känns som att jag skriver otroligt mycket bättre när jag grubblar eller är passivt aggressiv.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-79673916000945338352007-12-02T18:45:00.000+01:002007-12-05T01:43:49.062+01:00

För bla bla bla, vänta & se, depp och cynismer bör man akta sig för att fastna i. Jag vet ju det men att förställa mig är inte min grej för det. Något man annars kan företa sig är handling. Som att gå på ett explosivt party. Ha så roligt, vara så glad och partypepp att man glömmer allt och lite till utom nuet, utan att det går helt överstyr. Virvla runt på dansgolvet med glödande människor igen

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-45255246917880606292007-11-29T00:49:00.000+01:002007-11-29T01:19:35.424+01:00

Det skulle kunna vara så att man så gärna vill attribuera med goda egenskaper att man så gör på ren förhoppning. Man ser det man vill se utan att man aktivt väljer det. Problemet började redan då man sätter upp vad det är man vill ha. Nutidsskildringen riskerar att bli högtravande trots att det är menat att måla upp en(s) verklighet. Hjärtat är duktigt på att se saker ljust. Dåligt på att se vad

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-45308576393867982202007-11-26T20:11:00.000+01:002007-11-26T20:41:36.983+01:00

Många av senaste veckornas inlägg ligger kvar som utkast eller har blivit helt raderade. Jag funderar på flera saker parallellt. Om att blogga etiskt. Om att blogga med integritet. Om att blogga brutalpersonligt. Om jag kanske borde sluta. På vad jag har för syfte och om jag är i närheten av att uppnå det. Till vilket pris, på vems räkning? Jag trodde att jag hittat nivån men det var kanske för

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-4994749561024554822007-11-22T00:23:00.000+01:002007-11-22T00:55:45.443+01:00

Oförutbestämd slump har sista ordet. Jag vrider mig olustigt men det hjälper inte, jag kommer inte undan ordningarnas klor. Undslipper inte ekorrhjulet eller lyckas växla bort från tågspåren. Förväntningarna från omgivningen och den där tröttheten som återstår när tålamodet tagit slut. Det enda som inte verkar ha någon botten är svårmodet. Jag vill inte vara så här, vill inte känna mig som

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-31025794007132855772007-11-20T22:59:00.000+01:002007-11-20T23:16:44.228+01:00

Jo, helt rätt. Jag är en enda stor invändning mot allt och alla. Gnäller plågsamt "vill inte" och strejkar som en obstinat fem-åring. Samtidigt följer jag känslan fullt ut, inga halvmesyrer. Övertygelser och önskemål är två helt olika saker. Jag gillar inte spel och jag gillar inte dessa spel så på vilket sätt skulle jag kunna berättiga min medverkan. Är inte hjärtat med vill inte jag vara med.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-33191820165121987232007-11-16T19:35:00.000+01:002007-11-16T20:11:24.111+01:00

Man skulle kunna kalla det en skräpkväll. Jag har ont i magen av middagen, fryser i 20,5 gradiga lägenheten, det gör ont i diverse leder och muskler och så är jag trött av altför många femtimmarssömn nätter.Samtidigt har jag en mängd kul saker att se fram emot både i helgen och framöver, så det är okultiverat att klaga över petitesser. Det har emellanåt på senaste tiden också varit mycket roande

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-80202986937002748742007-11-15T00:55:00.000+01:002007-11-15T01:21:41.066+01:00

Jag hade inte tänkt att skriva något utförligt idag. En dag som utvecklat sig till helt okej men som började mindre bra. Vaknade tidigt som sjutton av en mardröm. På ett tema jag känner igen. Lite eget hade den ändå. Ormen var ny. Grundstoryn med uppgivenhet och känslan av att vara persona non grata var inte speciellt ny. Det stämningen var liksom bara inledningen. Hur som helst, jag gick omkring

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-27121138294006205372007-11-14T00:09:00.000+01:002007-11-14T00:58:00.040+01:00

Och jag har en misstanke som jag inte gillar. Om att A leder till B som eventuellt leder till C men sen följer ändå inte ett enda något nytt utom ett till A. Att inget är nytt under solen är ett uråldrigt talesätt. Cirklandet är det gällande systemet och jag är kanske bara naiv som kämpar med invändningar eller letar efter argument för att det finns kryphål. Hittar man inte argument kan man

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-27804453388636488472007-11-12T20:23:00.000+01:002007-11-13T01:10:37.400+01:00

Och idag så är det tjej två som är så där på. Jag trivs inte som fisken i vattnet. Kan inte koncentrera mig på mer än en i taget egentligen, vill det inte heller. Shit, kan knappt koncentrera mig på en. Vet inte om jag ens vill det. Fast jag vill inte heller dra förhastade slutsatser om folk bara för det. Konsekvens: Stress och en del självförebråelser. Och en del frustration över

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-30241956089583051642007-11-11T22:56:00.000+01:002007-11-11T23:03:35.340+01:00

Precis som det aldrig är för sent att sluta vara uppgiven.Finns inga rätt eller fel i vad som är rätt tid för vad, man får gå på den där magkänslan oavsett om den verkar ha ADHD eller om det är tics.Och hon säger så mycket spännande saker så jag rycks med och glömmer bort min defensiva (meningslösa) taktik. Inte för att man ska lägga så mycket i det men jag fick åtminstone en trevlig söndagskväll.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-51736168353371595312007-11-10T23:02:00.000+01:002007-11-11T00:11:03.861+01:00

För att jag inte vet om jag fixar 100% (tillit). Människor är mänskliga och oförutsägbara. Och måste så få vara. Det är fascinerande, förgängligt och dynamik är vackert men kan också vara kallt. Jag vet inte om jag pallar att lägga ner hela min själ i något för då kommer jag oundvikligen behöva ta alla konsekvenser personligt. Bara hälften lockar inte och hittills stöter jag inte på någon som

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-37471634274684854572007-11-09T22:26:00.000+01:002007-11-09T22:37:41.971+01:00

Och i ett parallellt universum har ens personal shopper övertygat en om att högklackade skor är vad som måste till för att göra klänningen rättvisa. Det kan också vara så att hans entusiasm smittade av sig. Det skulle också kunna vara så att jag har en känsla av att gurun spelar i elitserien när det gäller stilkänsla och jag i ett korplag. Som reserv. Kan hända att butiksbetjäningen var

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-20807932724881878402007-11-09T01:27:00.000+01:002007-11-09T01:30:48.930+01:00

Och ikväll har jag gosat och kramats. Dansat, brottats och suttit och snackat. Med vänner. Konsekvens, enbart lugn och glädje. De är fina och något otroligt bra. Ett knippe livbojar.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-13416047485062616302007-11-07T22:32:00.000+01:002007-11-07T23:29:15.000+01:00

Jag borde skämmas.Jag har jiddrat bort vissheten om att jag kan lita fullt och fast på någon. Argumenterat bort att man skulle kunna hålla fast vid något eftersom det handlar om att hålla fast vid undermedvetna förhoppningar, utan reell täckning. Jag låter känslan slå sig till ro om att man aldrig kan veta nånting och alltså inte lita på att folk menar vad de säger.Jag frågar mig om jag har det i

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-11043389862225953282007-11-04T21:28:00.000+01:002007-11-04T21:47:45.066+01:00

En för mig ovan situation håller på att utveckla sig. Med ljusets hastighet dessutom. Får återkommande ångvältshintar om intresse från flera (läs två) håll och mer subtila ditos från nåt annat. Lite smickrande men mest förvirrande och vissa skulle jag helst varit utan. Kanske att jag vill vara utan alla, suck, vad är det för fel på mig. Gillar socialiserande och bondande men är inte direkt lockad

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-22154483816564862872007-11-04T00:25:00.000+01:002007-11-04T01:05:16.594+01:00

Det är underhållande att kolla gamla anteckningar. Så otroligt varierande nivå, denna (2) är i bästa fall nånstans mitt på trädet. Helt seriöst har jag försökt mig på bland annat att rimma blyg med pryd. Det som hade kunnat vara pinsamt är att det rör sig om typ -04 och att jag inte kunde hålla mig till svenska. Med mera. Men men, se det som underhållning. Jag ska bespara er försöken som har ännu

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-89965203714900363572007-11-03T00:32:00.000+01:002007-11-03T00:39:49.665+01:00

Ibland får orden vila för att man har fullt upp med att leva.Ibland får de vila för att man har fullt upp med att andas.Ibland skapar orden själva andrummet.Ibland, som i kväll är utmattningen för tjock för att man ska kunna nå den där poängen man trodde att man hade inom räckhåll.Utmattningen har dock inte varit så utbredd att det inte funnits tid till att bolla just ord. Fina ord. Komplimanger

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-40596429452144255012007-10-31T22:51:00.000+01:002007-10-31T23:02:56.620+01:00

Och helt utan att jag förstått vad som hänt, idag eller nåväl ikväll är sinnet ljust och lätt. Motivationen är på topp, känner mig uppskattad, bra, ser potential, möjligheter och vill utforska dem. Är inte hyper men har gott om energi. Den bara verkade landa i knät på mig, undrar om storken har utökat sitt spann av leveranser. Undrar om jag kan få en prenumeration fram till och med* januari...*

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-74452804035791763582007-10-30T23:59:00.000+01:002007-10-31T00:25:20.555+01:00

Och nu är det hela spektrat på en och samma gång. Längtan, stress, hyper, apati, misströstan, förhoppningar, förväntan, glädje, belåtenhet, velande. Kan nog sammanfattas, som vanligt med okontinuerligt energisk rastlöshet som bråkar med sinnesfriden.Känns som om jag måste koncentrera mig på väl avgränsande saker i taget för jag glömmer och blandar ihop. Och så plötsligt flyger koncentrationen

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-35356289379481514742007-10-29T23:12:00.000+01:002007-10-29T23:21:04.659+01:00

Det där gränslandet mellan sömn och vaken. Då man har någon slags medvetenhet om att man är medveten men ingen som helst kontroll över det. Man är och känner samt i viss mån reflekterar utan en massa filter och mekanismer. En slags emotionell monolog. Man har chansen att bli varse på var man "egentligen" befinner sig. Ett mindre ljust ordval skulle kunna vara riskerar.Ibland vill man gå i ide i

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-3097896222892918132007-10-28T12:12:00.000+01:002007-10-28T12:14:33.186+01:00

Låter man bli att fråga om man flyter för att man någonstans vet att man håller på att drunkna. Tids nog märks det säkert. Och ifall det att ta tjuren vid hornen är en bättre taktik märks inte. Dumt.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-33891528954422333952007-10-27T01:00:00.000+02:002007-10-27T01:04:57.996+02:00

Känner mig något gränslöst kreativ för närvarande. Trots att jag är trött och nedkyld. Tror detta kommer bli en helg av skapande. Återstår förstås att se om det blir ord, bild eller teckna. Jag menar varför koncentrera sig på en sak när bubblandet skjuter iväg åt alla möjliga håll. Återstår vidare att se om det kommer nå cybern, jag tvekar lite men en sak är har jag en riktigt tydlig positiv

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-49996615292417172252007-10-24T23:08:00.000+02:002007-10-24T23:28:01.811+02:00

Och jag oroar mig, räds och ironiserar.Och jag tänker ljust, försöker se förbehållslöst, hoppfullt och anspråkslöst.Och jag känner mig nollställd, omstartad, rotlös och vilsen.Och jag är tacksam, nöjd, glad och... Rastlös.Och jag vill fly, men vet inte om det är från något eller till något.Och jag vill stanna till, men vet inte varför.Kanske för att jag vill sätta mig i positioner som jag vet är

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-3005619245074739682007-10-23T22:36:00.000+02:002007-10-23T22:41:38.544+02:00

Och idag har jag la Fatigue, tröttheten i hälarna. Jag tror den kör ångvält. Inser att jag kan komma att tappa huvudet ner på tangentbordet om jag lägger pannan i djupa veck för att mana fram en poäng ur lösryckta ideer, så det blir inte mer än så här.

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-62670239871281137792007-10-22T20:54:00.000+02:002007-10-22T21:04:30.020+02:00

Jag förstår inte hur de funkar, om de tror att det funkar, om det faktiskt funkar ibland. För människorna på Internet som kliver fram med sjumilasteg... Första meddelandet. Du är söt på din bild, din profil är "bra". Träffa mig över en kopp kaffe. Det är ett ganska effektivt sätt att aldrig hamna bredvid mig och min kaffekopp, speciellt inte om det följs upp av mer insisterande när jag säger men

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-9275642833158830942007-10-21T22:27:00.000+02:002007-10-24T23:43:54.254+02:00

Jag har alltså lyckats med konststycket att av-anonymisera min blogg för henne. Kom nog som en blixt från klar himmel. Antagligen. Vet inte riktigt hur det kunde ske, bara råkade och det var inte alls meningen.Jag skulle kunna skylla på otur med omständigheter eller klantighet. Eller på att jag låtit bloggen finnas och fyllas. Eller på att jag glömde bort att blåneka med pondus, är nog inte så

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1499192805462645240.post-5005828476487288212007-10-21T00:22:00.000+02:002007-10-21T01:29:05.571+02:00

Ganska försiktig. Men ändå brutalärlig. Det är bara dumt att inte ta tillfället att lätta hjärtat när det ges. Samtidigt är det inte helt enkelt att lyckas uttrycka sig med den tydlighet jag vill, då jag inte önskar att vare sig över- eller underdriva. Sedan givetvis så blir det lite trevande eftersom det finns ett par anledningar kvar till att treva, inte minst för att känna av. Men ändå, korten

mademoisellehttp://www.blogger.com/profile/03586356622093520339noreply@blogger.com2